Fuskjakt med förlust

Försäkringskassan kommer att få tillbaka högst hälften av de pengar som fuskjakten kostar. Samtidigt bedöms skattefusket, som främst utövas av höginkomsttagare, omfatta ca 20 gånger så mycket pengar som det påstådda fifflet i socialförsäkringssystemet. Det skriver tidningen Arbetaren i den avslöjande artikeln En halv fuskare per fuskjägare:

Försäkringskassan har fått 150 extramiljoner av regeringen för att anställa 300 nya fuskjägare. Men myndigheten räknar själv med att varje fuskjägare kommer att lyckas få mindre än en fuskare dömd, och det är möjligt att man bara kommer att få igen hälften så mycket pengar som satsningen kostat...Till de 150 miljonerna från regeringen ska läggas de kostnader polis och rättsväsende har för anmälningarna.

Tidningen Arbetaren påpekar också att regeringen i regleringsbrevet har gett ovanligt detaljerade instruktioner för hur Försäkringskassan ska återrapportera uppfyllelsen av den utökade fuskjakten.

Som jämförelse har myndigheten inga krav alls på att återrapportera hur den uppfyller det generella målet ”vårdens kvalitet och tillgänglighet ska förbättras” eller ”tandhälsan ska förbättras för de grupper som är mest eftersatta ur tandhälsosynpunkt”.

Så man kan ju undra vilka märkliga prioriteringar regeringen gör och varför. Många sjuka och föräldralediga måste numera vänta i flera månader på utbetalningar från försäkringskassan, samtidigt som man tydligen tycker det är viktigare att nyanställa till fuskjakten i stället för till den ordinarie verksamheten, där det råder kronisk brist på personal.

Läs även: I väntan på pengar Borås Tidning

Skattefusk bland privata vårdgivare

Uppdaterad 2006-09-26

En miljard i bidragsfusk enligt F-kassan

Andra bloggar om: fusk, försäkringskassan, politik, regering, socialförsäkring, juridik

Friska som inte behöver arbeta

Bert på forumet Förkränkningskassan uppmärksammar det faktum att det finns ca 80 000 friska personer under 65 år som inte behöver arbeta eller stå till arbetsmarknadens förfogande. Det handlar om avtalspensionärerna.

Han ställer den berättigade frågan varför man kräver att svårt sjuka och arbetsskadade ska jobba medan många friska förtidare får välja om de vill ta det lugnt eller dryga ut de ofta generösa inkomsterna med något spännande och lukrativt extraknäck.

...men är det ett rättvist och samhällsekonomiskt system att fullt friska personer inte behöver arbeta medan man jagar skadade, sjuka och mer eller mindre utslitna personer...kanske också utsätter dem för ekonomisk stress och i värsta fall driver dem till självmord. Får de något arbete så producerar de troligen sämre än vad t. ex. en avtalspensionär skulle göra.

Man kan verkligen fråga sig varför avtalen med vissa grupper i samhället är så heliga, medan det är fritt fram att ständigt försämra för sjuka, arbetsskadade och handikappade. Aldrig har jag hört någon säga att alla som lever på avtalspensioner eller fallskärmar får BIDRAG som måste sänkas, trots att det i många fall handlar om skattemedel.

Andra bloggar om: pensioner, avtalspensioner, bidrag, arbetsmarknad, politik, samhälle

Brottslingar får rättshjälp - men inte sjuka

Svårt sjuka människor i det här landet har ingen självklar rätt till vård, rehabilitering, sjukpenning och juridisk expertis och jagas numera av myndigheterna. Men gentemot brottslingar är staten undfallande och slapp.

"Hagamannen" kan låta sig företrädas av stjärnadvokater och behöver inte oroa sig för kostnaderna. Han slipper också betala skadestånd ur egen ficka.

Sammanlagt ska Niklas Lindgren betala drygt 850 000 kronor till sina offer. Han har under våren sålt sina fordon och fastigheter. Åklagaren har inte gjort anspråk på någon egendom i samband med förundersökningen så nu står Niklas Lindgren utan beslagtagbara medel, skriver Göteborgs-Posten.

Nu blir det skattebetalarna och försäkringsbolagen som får stå för fiolerna. Jag blir upprörd på gränsen till ursinnig när jag läser detta.

Sjuka, trafik- och arbetsskadade som behöver skadestånd och ersättningar för att kunna överleva och inte har råd att anlita advokat för att hävda sina intressen får sällan någon rättshjälp värd namnet. Den allmänna rättshjälpen och rättsskyddet i de privata försäkringarna är så urholkade att de inte räcker för att bekosta dyra advokatarvoden. Det finns många exempel på trafikskadade som fått gå ifrån hus och hem efter att ha förlorat rättsprocesser mot försäkringsbolagen.

Vid överklagande i en förvaltningsdomstol finns nästan ingen möjlighet alls att få rättshjälp via försäkringar eller det allmänna. Staten suger dessutom ut sjuka människor genom att kräva moms på rättegångskostnader och vissa läkarintyg.

Facket ställer inte heller alltid upp med LO-TCOs rättshjälp i t ex arbetsskadeärenden. Men i medierna skryter man gärna med hur duktiga deras jurister är. Jag känner arbetsskadade som inte får hjälp av facket, trots synskador och andra svåra besvär som gör att de inte klarar av att föra sin egen talan. Vilket för övrigt inte ens är enkelt för en frisk person om man inte är utbildad jurist.

Varför reagerar inte vare sig riksdag, regering eller höga jurister mot dessa missförhållanden i vårt rättsväsende? Finns det inga ansvariga politiker längre med lite sunt förnuft, rättspatos och engagemang?

Svenska politiker moraliserar gärna över andra länders politik. Senast var det vår justitieminister Thomas Bodström som klagade på den tyska polisen. Varför inte börja sopa rent framför egen dörr?

Läs också: Godtycket regerar Smärtföreningen

Skattebetalarna kan få stå för skadeståndet Whiplashgruppens blogg

Anlita advokat – en kostsam belastning

S-politiker tecknade försäkring mot medier Whiplash-Nyheter

Kategori: Rättsskydd - rättshjälp

Andra bloggar om: rättshjälp, rättsskydd, juridik, politik, lo, facket, trafikskador

Larm kan aldrig ersätta personal!

Det skriver Demensförbundet och uppmanar alla att skriva under en protestlista.

Jag har själv erfarenhet av att larm inte ersätter personal. När min mor fick en hjärninfarkt för några år sedan hade hon ingen nytta av larmarmbandet. Det låg kvar på nattduksbordet. Gamla gör inte alltid som de blir tillsagda. Hur många timmar hon satt på toaletten innan hemtjänstpersonalen hittade henne hjälplös, halvsidigt förlamad, vet jag inte. Men jag vågar inte tänka på följderna, vad som hänt om jag inte samma dag hade kontaktat hemtjänsten och sagt att jag var orolig eftersom min mor inte svarade i telefon. Bara en gång i veckan kom en sjuksyster hem till henne för att fylla på hennes dosett med medicin.

Min mor dog en vecka senare. Hon var svårt hjärtsjuk och jag klandrar inte sjukvården eller hemtjänsten. Men det är vansinne att tro att tekniken kan ersätta mänsklig omtanke och omvårdnad.

Skriv på demensförbundets protest.

Tidigare artikel i ämnet: Äldreboende ersätter personal med larm

Andra bloggar om: sjukvård, vård, omsorg, demens, dom, juridik, politik

Fortfarande för krångligt och dyrt

Oavsett vem som vinner valet i höst ser det ut att bli billigare att gå till tandläkaren. På fredagen presenterade regeringens utredare ett förslag på ökat statligt stöd till tandläkarräkningarna, rapporterar Ekot.

Jag anser spontant att de föreslagna trappstegs-högkostnadsskydden är alldeles för krångliga. Mycket svårt att överblicka hur stor slutsumman blir. Om det inte finns någon nivå där man betalar 0 kronor så är det inget riktigt högkostnadsskydd. Man ska kalla saker vid dess rätta namn och inte vilseleda folk.

Hälften av 25 000 kronor är fortfarande för dyrt för många. Frågan är också vad som händer med de grupperna som i dag har förhöjt tandvårdsstöd? Blir det någon egentlig skillnad när det inte blir en maxgräns nu heller? Så länge det inte finns en prisreglering är risken stor att tandläkarna återigen passar på att kraftigt höja taxorna. Även folktandvården har numera ambitionen att gå med så hög vinst som möjlig, inte att ge medborgarna bra och billig tandvård. De privata klinikerna brukar anpassa sig efter folktandvårdens priser.

Jag undrar hur reformen ska synkroniseras med landstingens regler? I dag finns ingen samordning alls och försäkringskassans och landstingens olika regler är en djungel. Patienterna riskerar att drabbas av höga undersöknings- och utredningskostnader innan han eller hon vet om en behandling till exempel faller inom ramen för sjukvårdens högkostnadsskydd. Därför avstår många från att söka de få subventioner man kan få.

Vad händer när tandläkaren inte blir klar med omfattande behandlingar inom ett år? Hur blir det med alla krångliga förhandsprövningar som i dag tar flera månader?

Många frågetecken. En tandvårdsförsäkring ska vara enkel och tydlig. Det här riskerar att bli ännu en reform som kräver att tandläkarna måste gå på kurser för att lära sig hur den fungerar - och ett enormt pappersarbete med en snårig byråkrati.

Tummen ner.

Tidigare inlägg i ämnet: Gratis kan visa sig vara dyrt

Kategori: Tandvård

Andra bloggar om: tandvård, reform, politik, utredning, hälsa, regeringen, stöd, försäkring