Christina Doctare om hälsa och andlig nöd

Kan inte låta bli att citera några tänkvärda rader ur dagens artikel av Christina Doctare på Svd Brännpunkt.

Konsumismen duger inte när människor drabbas av sjukdom, sorg eller svårt uppbrott. I vårt överflödssamhälle råder andlig nöd. Många saknar en känsla av tillhörighet och mening med sina liv...

FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till efter andra världskrigets fasor, för att skydda människan och säkra hennes överlevnad från staters maktmissbruk och övergrepp. Den gemensamma värdegrunden fanns för att möjliggöra detta.

I detta sammanhang passar det bra att påminna om att ”högsta möjliga tillstånd av hälsa är en mänsklig rättighet” som det står i den ekonomiskt-sociala delen av FN-deklarationen.

Varje nation har ett tydligt uttalat ansvar för sina medborgares hälsa på alla plan, ande, kropp och själ.

Vare sig man är ateist eller troende upptäcker alla förr eller senare att vetenskapen inte har svar på alla frågor, speciellt inte den om meningen med livet. Alla sjukdomar kan inte botas. Försäkringskassan hjälper inte om människan hamnar i existentiell kris. Den hjälper i dag långt ifrån alla som hamnar i materiell kris på grund av sjukdom och olyckor.

Och hur många förväntar sig egentligen längre att myndigheter och sjukvård kan lindra när den själsliga nöden är som störst? Här tror jag att kyrkorna har en stor funktion att fylla.

Christina Doctare efterlyser även en plattform för en gemensam etik och moral. Hon har själv konverterat till katolicismen, men är medveten om att alla måste söka sin egen andliga hemvist. Jag är kritisk till mycket inom den katolska kyrkan, samtidigt imponerad över deras självavårdsarbete och sociala engagemang.

Har precis för andra gången bibliotekslånat Christina Doctares bok "Skapa andrum". Kan verkligen rekommenderas. Här finns insikt och djup som nog bara människor som själva genomlevt stora existentiella kriser kan förmedla. Det kan vara en tröst att lidandet kanske inte är helt meningslöst, men sådana tankar är nästan tabu i den offentliga debatten, där sjukdom och kriser bara ses som något som stör produktionen i vårt högpresterande samhälle.

Stress är vårt moderna ord för lidande, enligt Christina Doctare.

Andra bloggar om: religion, andlighet, Christina Doctare, själavård, hälsa, samhälle

Lättare få vård i EU

Socialminister Göran Hägglund har fått mycket kritik för att han vill genomföra det socialdemokratiska förslaget på förhandstillstånd för EU-vård. Många som röstat på den borgerliga alliansen för att de trodde den skulle verka för en bättre tillgång till sjukvård - både i Sverige och utomlands - har säkert känt sig lurade. Allt tal om att "sätta patienten i centrum" har hittills mest visat sig vara tomma ord.

Nu ser det dock ut som Göran Hägglund tvingas vika sig.

Det blir sannolikt inget krav på förhandstillstånd för att få vård i andra EU-länder. Socialminister Göran Hägglund är på väg att backa från det hårt kritiserade förslag som lades fram i början av året. Detta efter press från den nya, borgerliga, majoriteten i Sveriges Kommuner och landsting, SKL, skriver DN

Men hur många har fortfarande förtroende för Göran Hägglund efter hans motsägelsefulla utspel?

Och helt fritt fram för vård i EU blir det knappast, framför allt inte för nackskadade. Ansökningar om att få ersättning för undersökningar och operationer i till exempel Tyskland och Spanien brukar numera avslås av Försäkringskassan med motiveringen att de inte är enligt "vetenskap och beprövad erfarenhet". Politikerna kommer även i fortsättningen att via olika byråkratiska hinder kunna neka ersättning för utlandsvård. Ska bli intressant att se hur landstingen hanterar frågan.

Tidigare artikel i ämnet: Ytterligare en kö för sjuka SvD Brännpunkt

Andra bloggar om: EU-vård, utlandsvård, sjukvård, Göran Hägglund, politik, samhälle, nackskador, landstingen