Fallskärmar och bidrag

När ersättningarna är höga, minst en miljon, kallas de för fallskärmar. När de är så små att människor inte kan försörja sig på dem en lägre tid kallas de för bidrag och de som behöver dem beskylls för överutnyttjande och osunt bidragsberoende. I den offentliga debatten låter det som om det fanns en fuskande bidragstagare i varenda buske. Det har nästan blivit straffbart att vara sjuk och arbetslös i Sverige.

Vår nya regering, med statsråd som själva lever i en skyddad verkstad, tycker nu att sjuka och arbetslösa ska klämmas åt ännu hårdare. Man förmår inte ens ändra på sin retorik och politik efter att hälften av ministrarna avslöjats som fifflare och bluffmakare. Tidningsrubriker som Så ska regeringen få fuskarna att svettas och Sjukskrivning ska kunna överprövas antyder att det ska sparas ännu fler miljarder på dem som redan lever på marginalen.

Men när avgående statsråd Cecilia Stegö Chilò nu kräver att få ut sin fallskärm på över en miljon tycker Fredrik Reinfeldt och hans regeringskolleger att det är helt ok. I alla fall har jag inte hört Reinfeldt eller socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson protestera mot något överutnyttjande av generösa ”bidrag”.

Det ska löna sig arbeta, är den nya regeringens mantra. Men för vissa tydligen mer än för andra. Det är skillnad på folk och folk.

Varför duger inte vanlig a-kassa åt våra politiker när de förlorar jobben? Varför sänks inte deras fallskärmar, som också är skattefinansierade bidrag, när de inte behöver arbeta?

Tidigare inlägg i ämnet: Lena Sommestad ska leva på fallskärm

Läs också: Reinfeldt - ska du ändra socialtjänstförordningen nu? Bloggen oral ventilation

Fuskalliansen Olydig

Andra bloggar om: regeringen, bidrag, fusk, fallskärmar, Cecilia Stegö Chilò, politik, samhälle, sjukskrivning, arbetslöshet, Cristina Husmark Pehrsson