EU-direktiv om hälsopåstående

Eva Lindgren, som bevakar EU-beslut om kosttillskott, naturläkemedel etc, har skickat oss information om det nya EU-direktivet om hälsopåstående:

Den 16 maj 2006 röstade EU-Parlamentet för en kompromiss gällande det kontroversiella EU-direktivet om Hälsopåstående. 614 röster för och 8 emot. Huvudfrågan i direktivet är att EU-Kommissionen vill skapa en sk Positivlista, med godkända hälsopåståenden. Denna lista ska utformas under tre års tid med bidrag från medlemsländerna. Ett exempel på ett sådant godkänt påstående skulle kunna vara: "Kalcium är bra för dina ben".

Varje nytt påstående, efter det att listan är klar om tre år, måste kontrolleras av EFSA (European Food Safety Authority) och godkännas av EU-Kommissionen. De kluriga frågorna emellertid fanns i detaljerna och rutinerna. Exempelvis om man ska införa en rutin för formella tillstånd eller en anmälan-rutin för nya produkter med hälsopåståenden som vill in på marknaden.

EU-Kommission ville ha formella tillstånd och Parlamentet ville ha en anmälan-rutin, vilket skulle tillåta företag att göra ett hälsopåstående om inte någon har en invändning eller att bevis efterfrågas. Detta, föreställer man sig, skulle snabba upp starten för marknadsföringen av en ny produkt och godkännanderutinen skulle också bli billigare för matleverantörer och därmed inte bli ytterligare ett hinder för nyheter.
Kompromissen gav en rutin som ger EFSA åtta månader att kontrollera en ansökan. Att jämföras med EU-kommissionens förslag där ingen tidsgräns var inskriven.

En annan fråga var artikel fyra, som gäller näringsprofilering. I originalförslaget gällde att mat som innehåller en hög andel av ämnen som anses vara skadliga för hälsan, som exempelvis socker eller fett, skulle bli förbjuden att få ha ett hälsopåstående även om det innehöll en låg dos eller hade en tillsatts av andra hälsosamma näringsämnen.

I kompromissen kan en produkt som inte uppfyller en näringsprofil fortfarande få göra ett hälsopåstående så länge som ett av ämnena överskrider gränsen och att detta skrivs på etiketten. Varumärken kommer också att ingå i regleringen. Parlamentet ville inte att varumärken skulle ingå eftersom många företag har lagt ned mycket resurser under många år för att bygga upp ett igenkännande av sin produkt. De menar att det skulle vara förbryllande för konsumenter, som idag associerar en vara med hälsa, om varan plötsligt skulle försvinna från hyllan. Emellertid, överenskommelsen garanterar att varumärken som fanns på marknaden före januari 2005, ska få 15 år på sig att uppfylla direktivets regler.

Läkare och hälsoinriktade terapeuter kommer inte att individuellt kunna rekommendera produkter för deras hälsofördelar. Rekommendationer från exempelvis stiftelser inom hälsa och andra liknande organisationer kan bli tillåtna enligt de enskilda ländernas regler.

Direktivet kommer att öka kostnaderna för företagen. Sammanställningen av uppgifterna i en ansökan för en produkt kan komma att uppgå till 1, 3 miljoner kronor. Plus avgiften till EFSA för genomgång av ansökan. Nästa steg som sker nu är att Ministerrådet diskuterar direktivet under juni och röstar i september. Direktivet kan då börja att gälla under 2006 och börja att tillämpas sex månader senare omkring april 2007.

Men det finns fortfarande en chans, dock liten, att en av de större medlemsländerna röstar emot förslaget, exempelvis Frankrike eller Tyskland. Det sägs att varken det socialistiska eller kristdemokratiska blocket var glada över kompromissförslaget.

Läs mer: Euro Parliament votes through health claims compromise

Andra bloggar om: EU, hälsa, EU-kommissionen, kosttillskott, livsmedel, politik

"Förbättrad behandling" påstås ge ekonomiska vinster

Sjukgymnast Mark Rosenfeld har doktorerat med studien Whiplashrelaterade besvär efter fordonskollisioner - förbättrad behandling och dess ekonomiska vinster i ämnet tidig intervention vid whiplashtrauma.

I sin avhandling påvisar han att om patienten får rätt instruktioner de första veckorna efter en bilolycka så minskas behovet av långa sjukskrivningsperioder vid whiplashtrauma (pisksnärtsskada) från 25 % till 5,7 %. Instruktionerna består av enkla rörelseövningar och vid behov stödjande sjukgymnastik under några besök.

- Det är viktigt att patienten förstår att det inte är farligt att röra sig. Rörelserna gör att både cirkulationen och läkningen av skadan blir bättre, säger sjukgymnasten Mark Rosenfeld.

Jag förstår inte vad som är nytt med denna avhandling. Mantrat att det inte är farligt att röra sig har jag redan fått höra för 9 år sedan, när jag skadade mig. Jag känner inte en enda whiplashskadad som inte har ordinerats sjukgymnastik och enkla övningar. Ett stort problem är att många inte kommer igång med någon specialistsjukgymnastik på grund av långa väntetider inom vården. Och de flesta som får kroniska besvär blir inte bättre av enbart gymnastik och rörelseövningar. Vissa blir till och med sämre. Det går inte att dra alla whiplash- och nackskadade över en kam. Det är nödvändigt med individuella behandlingar. Hur många gånger ska man behöva upprepa denna självklarhet.

Kruxet är att man i Sverige anno 2006 fortfarande inte kan diagnostisera nackskador. Om patienten har avslitna eller skadade ligament så är det direkt oansvarigt att påstå att det inte är farligt att röra sig. Så länge ingen med säkerhet kan säga exakt vad som är skadat har de flesta ingen nytta av dylika allmänna råd. Patienten brukar själv lära sig vad han eller hon blir bättre eller sämre av.

Extra skeptisk blir jag när jag läser att studien har finansierats av Försäkringskassan, som numera enbart är intresserad av att spara pengar, inte att minska det mänskliga lidandet. Mönstret går igen från Whiplashkommissionen. Ambitionen att forska fram nya och bättre diagnos- och behandlingsmetoder lyser med sin frånvaro.

Forskningen i Sverige styrs allt mer av ekonomiska och ideologiska hänsyn. En stor portion prestige från det medicinska etablissemanget sätter också käppar i hjulet för patienternas tillfrisknande. Om man framgångsrikt vill behandla en skada måste man först kunna ställa rätt diagons. Nu börjar man hela tiden i fel ände. Och mycket verkar gå ut på att skuldbelägga och mer eller mindre idiotförklara patienten. När flaskhalsen finns inom sjukvården hjälper det tyvärr sällan med goda råd och instruktioner.

Några patienter har ur egen ficka bekostat alternativa diagnos- och behandlingsmetoder. De som exempelvis blivit bättre efter en operation i Tyskland eller USA är tråkigt nog väldigt få läkare intresserade av att undersöka. Behandlingar och operationsmetoder som av patienterna upplevs om framgångsrika avfärdas ofta som ovetenskapliga, innan man ens har hunnit kika närmare på metoden.

I till exempel Finland är man dock mer på alerten. Där har man nu publicerat en studie om funktionsmagnetröntgen av det kranio-cervikala ledkomplexet. Studien är gjord av Raija Mikkonen och Karl-August Lindgren i Helsingfors. Finns på engelska och kan laddas ner som pdf-dokument. Liknande undersökningar görs i Tyskland och Norge. Men Försäkringskassan i Sverige vill inte bekosta dessa undersökningar.

Om Dr Volles tyska diagnosmetod kan man bl a läsa om i Läkartidningen.

Tidigare inlägg i ämnet: Patienter med långvarig smärta ofta rädda för att röra sig

Andra bloggar om: sjukvård, whiplash, forskning, vetenskap, politik, nackskador, försäkringskassan

Sjukresebyråkrati - klagomål

Det har inte skrivits i bloggen på ett par veckor. Beror tyvärr på att orken och energin tar slut ibland. Uppslag saknas inte, men vi som skriver här får anpassa insatsen efter förmågan.

Nu har jag i alla fall i några veckor filat på ett mejl till Stockholms läns landstings sjukreseenhet. Det har ändrats och kompletterats några gånger på grund av ny information och nya problem. I går lyckades jag äntligen få iväg brevet. Är less nu på allt krångel och all byråkrati som fullständigt tar musten ur oss sjuka. Jag undrar varför jag ska tvingas trassla med sjukresor när jag redan har färdtjänst. Två olika kortnummer, flera olika högkostnadsbelopp och en mängd telefonnummer och koder att hålla reda på. Jag måste ha med mig ett halvt kontor varje gång jag reser lokalt inom länet. För en frisk person är det säkert lättare att planera en resa till Australien.

Alla som vill klaga på landstingets sjukresor måste lämna skriftliga klagomål. Jag återger brevet här. Det är långt, och då har jag ändå inte tagit upp alla problem; till exempel förseningar, att man måste vänta i minst 20 minuter innan man får ringa ett speciellt nummer för att fråga varför taxin man har beställt inte dyker upp (kallas för resegaranti), en växel i Estland med personal med obefintlig lokalkännedom och dåliga kunskaper i svenska och så vidare... Denna byråkrati kan för utomstående te sig fullständigt obegriplig och idiotisk, men jag tror inte att sjukvårdspolitiker och -administratörer är totalt inkompetenta, utan delvis är det här säkert en medveten strategi för att hindra sjuka från att söka vård och hjälp. Jag tycker även synd om personalen på golvet som måste ta emot samtal från ilskna resenärer och försvara detta korkade system.

Mejl till sjukreseenheten:

Jag ringde i måndags för att kolla att mina sjukresor till vattengympan var inlagda på nytt. Nu fick jag veta att resorna plötsligt bara gäller för juni ut, trots att ni tidigare sagt att de gäller 3 månader i taget? På RTP sa de till mig att de tidigare gällde för ett år i taget. Jag har både talat i telefon med handläggaren på RTP och mejlat förra veckan - så det kan knappast ha blivit någon missuppfattning mellan mig och henne.

Varför får jag olika besked hela tiden? Varför informerar ni inte ordentligt, varken patienterna eller vårdgivarna? Varför ändras allt ständigt, om det nu över huvud taget finns något system? När man frågar får man allmänt svepande svar om att det står så i datorn eller att det handlar om restriktioner, nya regler...

Jag hinner inte informera vårdgivarna om alla "regler" och "restriktioner" därför att allt verkar ändras i snitt varje vecka. Dessutom får man tydligen olika svar beroende på vem man pratar med på sjukreseenheten.

Jag hann inte fråga färdigt - behövde även få besked angående en resa nästa dag till Sabbatsberg sjukhus - då damen jag talade med slängde på luren. Jag lät säkert något irriterad, men det är väl inte så konstigt när man ständigt möts av krångel, oklara besked och hänvisning till märkliga regler som man inte förstår, som inte finns på pränt och framstår som helt godtyckliga. Hur ska man som patient kunna hålla koll på saker och ting under sådana premisser?

Och efter flera månader har jag fortfarande inte fått några sjukresor för tandvård.

Som jag tidigare har berättat i samtal med er har jag alltså redan färdtjänst, men nu har reglerna plötsligt ändrats om man behöver extra resor för tandvård. Själv har jag nu fått lämna återbud till tandbehandlingar flera gånger för att tandläkaren inte har laddat mitt sjukresekort. Till sist tvingades jag använda mina färdtjänstresor till ett tandvårdsbesök.

Eftersom tilldelningen av färdtjänstresor inte längre räcker ens till det allra nödvändigaste kan jag inte använda mina få resor till tandvård också, vilket jag har gjort flera gånger innan tilldelningen minskades kraftigt 2003. (Man sa då att det var tillfälligt för att spara pengar, men nu har det varit tillfälligt i 3 år och landstinget går med vinst.)

Har talat med min tandläkare, men han sa först att han inte har fått info om sjukresereglerna. Han förstår inte heller vad han ska göra och jag vet inte hur jag ska förklara saken. Nu har jag skrivit ett långt brev till honom, men jag tycker inte att det är min uppgift som patient att informera vårdgivarna. Vilket dessutom inte är lätt, då jag själv inte får någon tydlig information.

När jag talade med sjukreseenheten för ca 2 månader sedan och förklarade problemet, så ringde en vänlig person till tandkliniken för att informera om vad som måste göras. Men det hjälpte tyvärr inte. Sköterskan som tog emot samtalet sa att hon i sin tur hade lämnat informationen till min tandläkare. Ingenting hände dock. När jag ringde igen och frågade - då hade det hunnit gå några veckor till - fick jag veta att jag skulle sköta detta själv. Jag frågade sköterskan ännu en gång. Hon sa att hon hade fått besked att resorna skulle läggas in via internet. Men kliniken saknar tillgång till internet och därför kunde detta inte ordnas.

Jag talade även med min sjukgymnast som tydligen har mer vana med sjukresekrånglet. Hon sa att varje vårdgivare får ett unikt nummer. Därför kan inte patienten överta detta arbete. Dessutom går det ju inte att skicka in ett papper i efterhand med min tandläkares underskrift, så som jag har gjort tidigare för att få extra resetilldelning av färdtjänsten.

Under tiden har jag även fått gå till en lokal tandläkare akut då jag inte kunde vänta längre, vilket har medfört extra kostnader för mig. Måste betala en gång till för undersökningen. Fick också låta tandläkaren dra ut en tand i stället för planerad rotspetsoperation och krona. Hur jag ska göra i fortsättningen vet jag inte. Min ordinarie tandläkare har varit sjuk i olika perioder och jag förstår att hans tid inte räcker för en massa papperstrassel. Det är oftast vi patienter som får det extra besvärligt när byråkratin inte fungerar.

Tandvård, färdtjänst, sjukvård och försäkring har blivit ett stort byråkratiskt kaos för oss som är funktionshindrade och kroniker och det tycks bara bli värre. Man borde drastiskt förenkla reglerna, det skulle spara pengar för alla inblandade parter.

Jag överväger att göra en anmälan till Socialstyrelsen om det går, därför att alla ständigt nya regler och avgifter som politiker och sjukvårdsbyråkrater hittar på även har blivit ett hot mot patientsäkerheten. Vi som är sjuka får inte den hjälp och vård vi behöver pga av alla byråkratiska hinder och ökade kostnader.

Hur ska människor som t ex har kognitiva besvär klara av att fatta hur de ska boka sjukresor när inte ens personalen förstår hur systemet fungerar? Svårt sjuka som inte har tillräckligt med pengar och inte orkar göra sin röst hörda utestängs helt enkelt från vården. Det kanske är en medveten taktik för att politikerna inbillar sig att man sparar pengar på det viset, men för oss patienter innebär det ännu mer stress och stora problem. I värsta fall katastrof. Kroniskt sjuka och handikappade diskrimineras.

Man kan t ex inte få sjukresor om man måste åka iväg akut, trots att man redan har färdtjänst. Inte alla har råd att lägga ut pengar själva för att ta en taxi. Speciellt inte kroniskt sjuka som ofta har stora merkostnader. Dessutom är risken att man inte får tillbaka pengarna om vårdgivaren glömmer att skicka in intyg eller tycker det är för omständligt. Eller att man själv inte orkar och glömmer för att man är för dålig. Alla har inte heller anhöriga och vänner som ställer upp gratis och fixar allt. För man måste helst vara frisk och ha gott om tid för att klara av all vårdbyråkrati.

Flera taxichaufförer jag talat med tycker att det ska räcka med ett kort om man har färdtjänst och de ständiga förändringarna och försämringarna ställer till med stora problem även för dem.

Jag konstaterar också att färdtjänsten inte hinner trycka upp nya broschyrer förrän reglerna har ändrats igen. I den nya broschyren från januari i år hade informationen om tandvårdsresor redan hunnit bli inaktuell när trycksaken skickades ut.

Mer och mer tid går åt för oss patienter för att läsa in oss på nya regler, ringa för att fråga och beställa, vänta i telefon, vänta i vårdköer och på bilar, mejla, faxa, ta kopior på och skicka in viktiga papper, diskutera byråkrati, regelverk, intyg och annat med handläggare, tandläkare och läkare, sjukgymnaster med flera - i stället för att kunna koncentrera oss på själva behandlingen. Läste att även över 50 procent av läkarnas tid går åt till pappersarbete.

Har ni räknat ut hur mycket tid som går åt för oss patienter, för vårdgivare och annan personal pga av all onödig och fullständigt meningslös byråkrati?

Jag tycker också det är landstingets sak att tillhandahålla blanketter som är enkla att fylla i om det krävs speciella intyg och tillstånd. Nu finns inte ens några blanketter för att t ex få resor för tandvård. Små kliniker trycker inte upp egna blanketter och har inte tid att informera sig om alla ständigt nya regler och sedan skriva egna intyg. Om det är mycket enklare att ladda sjukresekort via internet vet jag inte, men alla vårdgivare har alltså inte tillgång till internet på jobbet och/eller inte tillräcklig kunskap för att klara av att hantera alla webbtjänster. Den broschyr som jag fått om sjukresor innehåller inte all nödvändig info.

Det är ett stort pussel för oss patienter att planera resor och sjukvård så att det fungerar med alla tider och regler. Allt för ofta kör det ihop sig. Ett problem är även den obefintliga flexibiliteten; sjukresor kan t ex inte kombineras med färdtjänstresor, då man är helt låst vid adresserna som lagts in. Jag förstår inte heller varför vårdgivaren bara kan ladda kortet för 3 månader (eller 1 månad?) i taget om han eller hon vet att man går på en längre behandling som varar minst ett år?

Ringde även för ett tag sedan till en ÖNH-specialist för att få sjukresor laddade för en tid i maj. Men tydligen får man inte ringa för tidigt heller. Sköterskan bad mig återkomma ca en vecka innan den bokade tiden. Suck. Och om man sedan inte kommer ihåg eller inte kommer fram i telefon, eller det råkar vara stängt pga klämdagar och helger... En återbudsstid var jag tidigare tvungen att tacka nej till eftersom det tar ungefär en vecka att lägga in sjukresorna i systemet.

Många avstår från att söka vård och hjälp för att det tar för mycket energi, för att de är osäkra och/eller inte har råd. Det kanske är det som är meningen? Jag känner personligen flera svårt sjuka som inte orkar bevaka sina intressen. Andra anlitar hemtjänstpersonal som ledsagare för att allt är så krångligt. Hur mycket kostar inte detta? Men alla kommuner ställer inte upp med den hjälpen och jag känner inte något fall där hemtjänsten hjälper till med pappersarbete.

Problemet med just tandvård är att där inte finns något högkostnadsskydd för de flesta patienterna. Det blir dyrt när vi ovanpå alla kostsamma behandlingar måste ersätta tandläkarna för en massa pappersjobb också. Eller ska tandläkaren skicka en räkning för merkostnader till landstinget? Då kanske tandläkarna kan anlita en speciell sekreterare som sköter sjukresor och annat.

Jag anser också att sjukresorna är för dyra? 140 kronor för en enkelresa är alltför blodigt. Stockholms landsting verkar dyrast i hela Sverige. Varför finns ingen pensionärstaxa, som för färdtjänst? Det räcker också med ett högkostnadsbelopp om man har färdtjänst, så som det var tidigare. Varför ändrades detta? Politiker förstår inte längre hur vanliga människor lever. (Jag talade i dag med en kvinna som är sjukpensionerad efter en ryggskada. Hon har fått en höjning på sin pension på 2 kronor (SIC!) per månad i år. Det täcker naturligtvis inte ens skattehöjningarna.)

Jag undrar även varför det inte syns i sjukresedatorn att jag har färdtjänsttillstånd för att sitta i framsätet? Varför pratar inte datorerna med varandra, trots att ni samplanerar färdtjänst- och sjukresor?

Med hjälp av all modern teknik borde det vara en barnlek att ordna sjukresor. I stället blir allt bara en byråkratisk djungel. Och borde inte patienterna kunna se på internet eller via mobilen vilka sjukresor som finns inlagda?

Tacksam för konkreta svar och skiftlig information på vad som gäller och varför ni inte kan förenkla systemet.

Trött nu på alla snubbeltrådar som politikerna placerar ut så att vi patienter inte kommer iväg på nödvändiga behandlingar. Tar ifrån en den lilla rest av energi man har kvar och behöver till annat. Det saknas ett patientperspektiv inom sjukvården.

Kopior av detta brev går till färdtjänsten och RTP. Eventuellt senare även till alla politiska partier - gamla och nya - i landstinget. Och till några medier.

Vänliga hälsningar

Hannelore

Andra bloggar om: sjukvård, sjukresor, färdtjänst, byråkrati, politik