"Förbättrad behandling" påstås ge ekonomiska vinster

Sjukgymnast Mark Rosenfeld har doktorerat med studien Whiplashrelaterade besvär efter fordonskollisioner - förbättrad behandling och dess ekonomiska vinster i ämnet tidig intervention vid whiplashtrauma.

I sin avhandling påvisar han att om patienten får rätt instruktioner de första veckorna efter en bilolycka så minskas behovet av långa sjukskrivningsperioder vid whiplashtrauma (pisksnärtsskada) från 25 % till 5,7 %. Instruktionerna består av enkla rörelseövningar och vid behov stödjande sjukgymnastik under några besök.

- Det är viktigt att patienten förstår att det inte är farligt att röra sig. Rörelserna gör att både cirkulationen och läkningen av skadan blir bättre, säger sjukgymnasten Mark Rosenfeld.

Jag förstår inte vad som är nytt med denna avhandling. Mantrat att det inte är farligt att röra sig har jag redan fått höra för 9 år sedan, när jag skadade mig. Jag känner inte en enda whiplashskadad som inte har ordinerats sjukgymnastik och enkla övningar. Ett stort problem är att många inte kommer igång med någon specialistsjukgymnastik på grund av långa väntetider inom vården. Och de flesta som får kroniska besvär blir inte bättre av enbart gymnastik och rörelseövningar. Vissa blir till och med sämre. Det går inte att dra alla whiplash- och nackskadade över en kam. Det är nödvändigt med individuella behandlingar. Hur många gånger ska man behöva upprepa denna självklarhet.

Kruxet är att man i Sverige anno 2006 fortfarande inte kan diagnostisera nackskador. Om patienten har avslitna eller skadade ligament så är det direkt oansvarigt att påstå att det inte är farligt att röra sig. Så länge ingen med säkerhet kan säga exakt vad som är skadat har de flesta ingen nytta av dylika allmänna råd. Patienten brukar själv lära sig vad han eller hon blir bättre eller sämre av.

Extra skeptisk blir jag när jag läser att studien har finansierats av Försäkringskassan, som numera enbart är intresserad av att spara pengar, inte att minska det mänskliga lidandet. Mönstret går igen från Whiplashkommissionen. Ambitionen att forska fram nya och bättre diagnos- och behandlingsmetoder lyser med sin frånvaro.

Forskningen i Sverige styrs allt mer av ekonomiska och ideologiska hänsyn. En stor portion prestige från det medicinska etablissemanget sätter också käppar i hjulet för patienternas tillfrisknande. Om man framgångsrikt vill behandla en skada måste man först kunna ställa rätt diagons. Nu börjar man hela tiden i fel ände. Och mycket verkar gå ut på att skuldbelägga och mer eller mindre idiotförklara patienten. När flaskhalsen finns inom sjukvården hjälper det tyvärr sällan med goda råd och instruktioner.

Några patienter har ur egen ficka bekostat alternativa diagnos- och behandlingsmetoder. De som exempelvis blivit bättre efter en operation i Tyskland eller USA är tråkigt nog väldigt få läkare intresserade av att undersöka. Behandlingar och operationsmetoder som av patienterna upplevs om framgångsrika avfärdas ofta som ovetenskapliga, innan man ens har hunnit kika närmare på metoden.

I till exempel Finland är man dock mer på alerten. Där har man nu publicerat en studie om funktionsmagnetröntgen av det kranio-cervikala ledkomplexet. Studien är gjord av Raija Mikkonen och Karl-August Lindgren i Helsingfors. Finns på engelska och kan laddas ner som pdf-dokument. Liknande undersökningar görs i Tyskland och Norge. Men Försäkringskassan i Sverige vill inte bekosta dessa undersökningar.

Om Dr Volles tyska diagnosmetod kan man bl a läsa om i Läkartidningen.

Tidigare inlägg i ämnet: Patienter med långvarig smärta ofta rädda för att röra sig

Andra bloggar om: sjukvård, whiplash, forskning, vetenskap, politik, nackskador, försäkringskassan