Nu vet vi det, vi är alla brottslingar tills vi bevisat motsatsen. Så tolkar jag debattinlägget i DN.
Den uppgift jag saknar i artikeln
"95 procent av svenskarna kringgår välfärdssystemen" är om nationalekonomerna som gjort detta sensationella avslöjande själva inkluderar sig i de 95 procenten av befolkningen.
Vad gäller att använda kontakter för att få sjukvård - är det ett brott? Kanske om patienter får en gräddfil i en sjukvårdskö. Sånt är nog vanligt bland topparna i samhället, de har ju oftast de bästa kontakterna. En städerska som behöver vård har säker inte så många vänner och bekanta bland överläkare och professorer. Men om jag förstått syftet med rapporten som refereras i DN-artikeln, så ska den bevisa att det är "vanligt" folk som fuskar mest eller åtminstone lika mycket som eliten.
Själv har jag talat med nackskadade som tidigare arbetat inom vården som läkare och sjuksköterskor, men märkligt nog inte haft någon nytta alls av sina gamla kontakter utan ofta bemötts av samma likgiltighet och inkompetens som alla andra patienter med liknande diagnoser. De har blivit chockade, aldrig kunnat föreställa sig att vården fungerar så dåligt för vissa patientkategorier. Några har åkt utomlands och bekostat undersökningar och operationer ur egen ficka.
Är inte det egentligen det största fusket, att politikerna inte levererar det som de kräver att vi ska skatta för? Jag kan förstå att pengarna inte räcker till allt, men våra beslutsfattare har numera satt i system att ålägga myndigheter och sjukvård besparingar som i praktiken innebär att man måste bryta mot flera lagar för att kunna uppfylla målen.
Jag skulle gärna vilja se hur man har kommit fram till siffrorna som redovisas i rapporten. En bloggare som tittat närmare på uppgifterna berättar att enbart sexton procent säger sig ha fuskat någon gång. Mycket tyder på att resultatet är kraftigt överdrivet. Det motsäger också tidigare undersökningar om fusk och överutnyttjande av bidragssystemen. Man gör inte heller någon skillnad på fusk med några hundralappar och organiserad, ekonomisk brottslighet i miljardklassen.
Ett annat problem är att hela regelverket som har med socialförsäkringar och skatter att göra blivit en djungel, så komplext och snårigt att inte ens "experterna" som handlägger och granskar blanketter och redovisningar alltid vet hur lagar och förordningar bör tolkas och hur man ska räkna. De flesta lagarna på området är otydliga och luddiga och vissa krockar med varandra, vilket leder till godtycke och rättsosäkerhet.
Jag känner flera som avstår från att söka bidrag och stöd de är berättigade till, därför att hela systemet är så obegripligt krångligt, tidsödande och förnedrande och många gånger kräver dyra intyg och rättshjälp som överstiger de summor man i bästa fall kan få.
Lo-ekonomen Dan Andersson menar att det finns en dold agenda bakom debattartikeln i DN.
– Syftet med artikeln är att underminera förtroendet för väldfärdsstaten och minska vår tilltro till andra människor. Det sociala kapitalet är högre i Sverige än i andra länder. Det betyder att vi har mycket hög tilltro till andra människor. Om tilltron blir lägre minskar vår benägenhet att vilja betala skatt.
Sådana misstankar har jag haft länge, långt innan den här undersökningen presenterades. Hårdfokuseringen på det allmänna fusket är ett sätt att legitimera den fortsatta nedmonteringen av våra välfärdssystem. Det handlar med andra ord mer om propaganda än seriös forskning och fuskjakt.
Relaterade länkar:
”De vill underminera förtroendet för väldfärdsstaten” AB
"Nästan alla utnyttjar systemet" SvD
Tror de på sig själva? och
Stefan Fölsters lögner Bloggen Svensson
Världens mest uppläxade folk! Feel in the Blogg
Fuskjakt med förlustFusk och fiffelAndra
intressanta bloggar om:
handelns utredningsinstitut,
socialförsäkringar,
fusk,
svenskt näringsliv,
stefan fölster,
politik,
samhälle,
debatt,
forskning,
skatter
