Här har inte skrivits en rad på länge, av olika skäl. Främst hälsoskäl. Tyvärr finns det inte heller mycket positivt att kommentera.
Dumheten firar ständigt nya triumfer i detta land, där staten måste reglera medborgarnas liv in i minsta detalj. Enligt de senaste direktiven får ingen vara utbränd efter den 1 oktober, ja i alla fall inte sjukskriven för utbrändhet. (Det är bara politiker som får ta timeout.) Och för andra diagnoser gäller det att bli frisk inom en i förväg bestämd tid.
Sammanlagt 90-talet diagnoser har fått ny sjukskrivningstid och nya riktlinjer om förväntad arbetsförmåga...Försäkringskassan har tagit fram strängare regler för hur läkarna ska bedöma oförmågan att arbeta, rapporterar Svenska Dagbladet.
Som inte reglerna redan vore tillräckligt stränga. Hetsjakten mot sjuka och funktionshindrade har pågått i flera år nu och man ser ingen ände på eländet. Politiker och myndigheter agerar som de vore Gud Fader själva, som exakt kan förutsäga hur länge vi är friska, sjuka eller när vi dör. Nu väntar jag på nya riktlinjer från översteprästerna på Socialstyrelsen för när patienter med olika diagnoser får (eller måste?) dö.
Nya sjukdomar som hela tiden gäckar läkarvetenskapen behöver man inte ta hänsyn till. Alla krämpor som inte kan diagnostiseras är inga riktiga sjukdomar, har man bestämt. Tänk om våra styrande hade kommit på den här idén för 10, 20 eller 40 år sedan. Då hade det helt enkelt inte funnits sjukdomar som PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), borrelia, TBV, aids, galna-ko-sjukan, ebola och alla möjliga varianter av virus och infektioner. Alla med konstiga symtom hade bara varit inbillningsjuka eller simulanter som är arbetsskygga och ute efter att leva på bidrag.
Jag minns en artikel om en traumatiserad soldat från första världskriget. Han blev avrättad för att han inte klarade av att gå ut i strid längre. På den tiden visste man ingenting om PTSD.
Numera tar man inte livet av sjuka som inte orkar kämpa och arbeta längre. Det finns mer sofistikerade metoder. Effekten kan bli densamma; människor går under och mister livet. Antingen efter självmord eller för att något viktigt organ till slut ger upp, när patienten inte får det stöd och den vård han eller hon behöver.
Kanske skulle vi människor få bättre vård och omsorg om vi vore maskiner, enligt en artikel i
Di från 2002.
Förr var något av det värsta man kunde säga om en arbetsgivare att han behandlade sina anställda som maskiner. I dag är det raka motsatsen. Om en maskin går sönder låter man den inte stå i månader och vänta på att samhället ska gripa in.
Nu behöver inte ens samhället gripa in längre. Maskinen/människan blir ju frisk av sig själv. Tänk så billigt och enkelt det blir.
Tycker ni att jag är ironisk eller överdriver? Det är inte meningen. Att skämta om saker och ting blir allt svårare, enligt ett blogginlägg jag läste nyligen. Verkligheten håller på att bli så absurd att den hela tiden överträffar fantasin och ironin.
Enligt Cristina Husmark Pehrsson är det inhumant att sjukskriva. Tvångsarbete är alltså ok? Newspeak à la Orwell än en gång.
Läs även intervjun med Aleksander Perski i DN:
"Det är behandling som saknas".
Bedrövligt att läkare och patienter ständigt måste tjata om en så självklar sak som att det behövs behandlingar. En eloge till Perski och hans kolleger som inte har låtit sig köpas av politikerna utan försvarar de sjukas rätt. Det behövs fler läkare som står på patientens sida.
Relaterade länkar:
Nytt förslag inte "hårdare tag" DN
Så länge får du vara sjukskriven DN
Andra bloggar om:
sjukskrivningar,
riktlinjer,
socialstyrelsen,
försäkringskassan,
regeringen,
samhälle,
politik,
sjukvård,
utbrändhet,
nya diagnoser,
Cristina Husmark Pehrsson,
rehabilitering,
sjukdomar,
hälsa