Christina Doctare om hälsa och andlig nöd
Kan inte låta bli att citera några tänkvärda rader ur dagens artikel av Christina Doctare på Svd Brännpunkt.
Konsumismen duger inte när människor drabbas av sjukdom, sorg eller svårt uppbrott. I vårt överflödssamhälle råder andlig nöd. Många saknar en känsla av tillhörighet och mening med sina liv...Vare sig man är ateist eller troende upptäcker alla förr eller senare att vetenskapen inte har svar på alla frågor, speciellt inte den om meningen med livet. Alla sjukdomar kan inte botas. Försäkringskassan hjälper inte om människan hamnar i existentiell kris. Den hjälper i dag långt ifrån alla som hamnar i materiell kris på grund av sjukdom och olyckor.
FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till efter andra världskrigets fasor, för att skydda människan och säkra hennes överlevnad från staters maktmissbruk och övergrepp. Den gemensamma värdegrunden fanns för att möjliggöra detta.
I detta sammanhang passar det bra att påminna om att ”högsta möjliga tillstånd av hälsa är en mänsklig rättighet” som det står i den ekonomiskt-sociala delen av FN-deklarationen.
Varje nation har ett tydligt uttalat ansvar för sina medborgares hälsa på alla plan, ande, kropp och själ.
Och hur många förväntar sig egentligen längre att myndigheter och sjukvård kan lindra när den själsliga nöden är som störst? Här tror jag att kyrkorna har en stor funktion att fylla.
Christina Doctare efterlyser även en plattform för en gemensam etik och moral. Hon har själv konverterat till katolicismen, men är medveten om att alla måste söka sin egen andliga hemvist. Jag är kritisk till mycket inom den katolska kyrkan, samtidigt imponerad över deras självavårdsarbete och sociala engagemang.
Har precis för andra gången bibliotekslånat Christina Doctares bok "Skapa andrum". Kan verkligen rekommenderas. Här finns insikt och djup som nog bara människor som själva genomlevt stora existentiella kriser kan förmedla. Det kan vara en tröst att lidandet kanske inte är helt meningslöst, men sådana tankar är nästan tabu i den offentliga debatten, där sjukdom och kriser bara ses som något som stör produktionen i vårt högpresterande samhälle.
Stress är vårt moderna ord för lidande, enligt Christina Doctare.
Andra bloggar om: religion, andlighet, Christina Doctare, själavård, hälsa, samhälle
posted by Hannelore @ 9:38 em
7 comments
7 Comments:
Lidandet ÄR helt meningslöst! På vilket sätt anser du lidandet ha en mening?
Skulle du på fullt allvar kunna säga till en förälder som har ett döende barn framför sig - att det har någon som helst mening att detta barn dör??!!
Mycket intressant! Förklara gärna hur du skulle säga och hur du motiverar dej!
Vi människor söker gärna en mening med allt, även när ingen kan ge oss en bra förklaring.
Jag har för övrigt skrivit "kanske", inte allt allt lidande har en mening.
Den som drabbas av en existentiell kris får nya insikter och blir ofta mer ödmjuk, slutar kanske med att döma andra människor. Men det behöver inte vara så för alla.
Det är delvis min egen erfarenhet och min egen sanning. Sedan får andra förmedla sina erfarenheter.
Du kräver förklaringar av mig som du vet att jag inte kan ge. Om jag möter en vän som förlorat ett barn eller drabbats av en annan stor sorg tror jag det bästa är att inte säga så mycket utan bara finnas till hands och lyssna.
Tack för ditt svar
Men att ha den uppfattningen, är det inte att ljuga om du låter bli att säga den - eller säger något annat?
För mej låter det som om du säger att du tror på straff och att lidandet försonar synder, är det så?
Att man blir ödmjuk och mindre fördömande låter som en fördom.
Är människor som är förskonade från stor sorg och sjukdom -fördömande och mindre ödmjuka människor?
Och hur förklara paniken, vansinnet, ilskan, destruktiv aggretion - när man drabbas av lidande - om man blir ödmjuk av att lida?
Man går igenom olika stadier när man drabbas av kriser.
I övrigt tolkar du in saker i min text som jag inte skrivit och inte menar. Jag är inte rätt person för att kunna svara på dina frågor. Det finns präster som bloggar som kanske kan ge dig bättre svar.
Doctare står för en uppfattning som är vanlig och därför var jag intresserad av om Du kan förklara vad som är tilltalade eftersom Du håller med henne och Du har åsikter bl a om katolicism och lidande. Följaktligen så har ju präster också olika perspektiv, så därför var jag intresserad av Dina argument om varför.
Jag kan inte förstå resonemanget som Doctare har om att mat, massage, örter och avstressningskurser, sammanblandas med “andlighet” och religion. Kan vi inte äta och vara i fysisk form utan andliga ledare? Bland annat… men jag ska inte störa mer.
Jag rekommenderar att ni läser boken "Livet måste ha en mening" av den världsberömde psykologen Victor Frankl. Frankl satt flera år i nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget. Han överlevde och tog över Sigmund Freuds plats i Wien efter kriget. Han grundade den s.k. Logoterapin. I boken berättar han om sina upplevelser från lägervistelsen och hur han kom till insikt om hur viktigt det var att ha en mening med livet. Det var det som gjorde att människorna orkade ta sig igenom alla fasorna, enligt honom. Läs den, den är mycket läsvärd och intressant.
Tack för tipset Sokrates.
Har nyligen läst Doctares senaste bok, Vägen till hälsa.
Skicka en kommentar
<< Home