Kan inte yttra mig i enskilda fall....

Nog det är det märkligt att våra politiker jämt och ständigt har synpunkter när enskilda råkar illa ut i andra länder, men så fort missförhållanden här hemma kommer på tal, då kan man inte uttala sig. Rigmor Tjerngren, ordförande i OMM, har skrivt ett inlägg om saken. Hon undrar om sjuka och mobbade måste bli kinesiska dissidenter för att få stöd och hjälp.

"Jag kan inte yttra mig i enskilda fall." Har ni hört den här ramsan förut? Alldeles säkert. Den upprepas ständigt av politiker, makthavare och myndigheter som vore de papegojor.

Men nu är kanske tiden förbi för detta mantra. Oppositionsledare Mona Sahlin har engagerat sig för fängslade kinesiska människorrättsaktivister. Och även statsminister Reinfeldt har lovat att under sin vistelse i Kina agera för 13 kinesiska dissidenter. Det är nog första gången dessa båda toppolitiker gång på gång upprepar, att man ska agera i enskilda fall.

Dra dock inga förhoppningsfulla slutsatser. Enskilda fall är lika med kinesiska dissidenter. Det får ändå ses som sensationellt, när Sveriges två ledande toppolitiker, påhejade av organisationer som Amnesty, Röda Korset m fl, officiellt uttalar sig till förmån för enskilda.

OMM, Organisation Mot Mobbning, kräver nu till följd av detta - helt logiskt - att våra medlemmars enskilda fall också tas upp till prövning och att svenska makthavare och tjänstemän följer sina ledande politikers intentioner, att rättvist pröva OMM:s medlemmars individuella situation.

Hittills har berörda myndigheter hårdnackat och envist uttalat mantrat, att de inte "befattar sig med enskilda fall", när vi i vår förtvivlan sökt hjälp. Man har i stället tillämpat leken "kasta gris" och kvickt som ögat slängt ifrån sig det enskilda ärendet till annan myndighet, som i sin tur skickat det vidare i raketfart till nästa myndighet och så vidare... Om man nu inte i stället begravt våra anmälningar om "arbetsskada på grund av kränkande särbehandling" bland andra dammsamlande outredda anmälningar.

Men det är klart. Vi är ju mer än 13 stycken, som blivit bestulna på våra yrkesliv och yrkesidentiteter, fått urusel ekonomi och svåra psykosomatiska sjukdomar till följd av dessa psykiska våldtäkter på våra arbetsplatser och som endast i undantagsfall fått upprättelse för de grova brott, som begåtts mot oss.
Vi är uppemot 340 000 enskilda fall, kanske något mindre, om man räknar bort de drygt 300 av oss, som föredömligt nog tar sina egna liv, för att snygga till statistiken något.

Måste vi därför omvandla oss till kinesiska dissidenter, för att få stöd, hjälp och upprättelse som enskilda fall?

Rigmor Tjerngren

Andra bloggar om: dissidenter, kina, fredrik reinfeldt, mona sahlin, politik, byråkrati, mobbning, arbetsskada, myndigheter, samhälle, amnesty, mänskliga rättigheter, brott, röda korset