lördag, februari 03, 2007

Har en konstig gubbe hemma hos mig

Av gästskribent Mikael Jansson

Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för er så att ni lättare kan förstå mig. Sedan jag förtidspensionerats efter whiplash-skadan har en konstig gammal gubbe flyttat in hos mig. Jag vet inte vem han är eller var han kommer ifrån. Har inte bjudit in honom, vet bara att en dag fanns han där.

Han är en listig jävel. Han håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av honom. När jag ställer mej framför spegeln så står gubbf-n där och täcker nästan hela mej, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.

Har försökt ropa åt honom att sluta - men han ropar bara tillbaka. Jag tycker det är ganska grymt. Om han nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att han kan betala någon sorts hyra, men nej. Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att han stjäl av mig. Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar så bara försvinner dom...

Jag kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att gubben stjäl. Han ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna. Men det är inte bara pengar som försvinner! Han tar även mina mediciner. Tar min färdtjänst som jag beställt. Han tränger sig före överallt. Han skriver små lappar med meddelande som jag inte fattar.

Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt godsaker som choklad, chips och annat gott. Jag kan inte ha sånt hemma numera! Men han borde nog se upp - kilona kommer fort. Tror att han förstår problemet - säkert justerar han min våg så att den visar för mycket när jag stiger på och på så sätt får han mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars gubbe, för att vara en gammal människa är han väldigt barnslig. Han ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mig. Sen så rotar han även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Speciellt det här är tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Han kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.

Han hittar de mest fantastiska sätt att reta mig på, texten i min post och i tidningarna suddar han ut, så att jag knappt kan se vad som står där. Han lurar mig så jag får en massa värk, ljuger när jag tror hemtjänsten skall komma. Han gör även att jag för det mesta glömmer av att ringa viktiga samtal.

Tv:ns och radions ljud har han fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har han höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Han sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom. Tycker ni att hans sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis? På nätterna om jag råkar somna in en liten stund så snarkar han och sparkar så hårt att jag vaknar med värk - mycket störande. Han tvingar mig äta mera av mina mediciner. Han vill som oftast att jag skall vanka om kring på nätter och grubbla för mig själv om all hans värk i rygg och nacke.

Han följer mej vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar han samma plagg och står framför mig i provrummet, så jag inte kan se mig i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på honom. Jag trodde inte att han kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på men då jag skulle ta ett nytt passfoto, vad tror ni hände? Just som det blixtrade till ställde han sig framför mig! Så nu får jag ha honom i passet tio år framåt!

Med vänlig hälsning
Mikael J

Andra bloggar om: , , , ,

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home