torsdag, juli 06, 2006

Ny rapport om många långtidssjukas dilemma

På väg heter en rapport som publicerades av Arbetslivsinstitutet i april 2006. Det är en studie byggd på intervjuer av 20 personer angående arbete, långtidssjukskrivningar och rörlighet på arbetsmarknaden.

Föga förvånande konstateras i rapporten att ”byta arbete eller yrke tycks vara ett viktigt medel för långtidssjukskrivna för att komma tillbaka i arbete”. I det sammanhanget känns det därför både skrämmande och motsägelsefullt när man i rapporten kan läsa att många långtidssjukskrivna hamnar i ett dilemma där de inte vågar vara ärliga om sitt hälsotillstånd när de försöker söka annat arbete och ska presentera sig för en ny arbetsgivare.

- Att berätta allt kan betyda att man är utan chans att få jobbet, att inte berätta ökar chansen att få jobbet medan man då i stället möts av arbetsuppgifter och krav som man får svårt att hantera, menar Gunnar Aronsson, en av författarna till rapporten.

Flera av deltagarna i studien vittnar också i sina kommentarer om rädslan över att erkänna sina problem när man väl har fått ett arbete, bl a säger en kvinna att ”man försöker vara duktig på jobbet, att klara av allt, för man vill ju inte bli särbehandlad”.

Efter att ha läst den här rapporten om hur människor tvingas misshandla sina värkande kroppar av ren rädsla för att mista jobbet eller att inte få det jobb man sökt är min första tanke ett evigt snurrande ekorrhjul. En ond cirkel där ekonomisk vinst är det enda målet. Effektivitet och prestation utan tanke på människan som utför arbetet. Lönsamhet som enda anledning för en arbetsgivare att över huvud taget fundera på att anställa någon.

Att pressa sig till arbete trots värk eller utbrändhet håller naturligtvis inte i evighet. Till slut brister det och kroppen orkar inte mer. Vilket inte bara innefattar det lidande som smärtan/utbrändheten innebär utan också den psykiska press man utsätts för när man får veta av politiker, media och ”arga skattebetalare” vilken belastning man blivit för välfärden, vilken risk man utgör för landets ekonomi.

Märkligast av allt i detta sammanhang är alla de förvånade ögonbryn som höjs över vår ”ohälsa”. Ingen tycks vilja erkänna någon form av orsak/verkan i det sjuka samhälle där vi direkt hamnar utanför när vi inte längre klarar att vara lönsamma. ”Fusk” åberopas oftast som den mest tänkbara förklaringen.

Kategori: Arbetsmarknad

Andra bloggar om: , , , , ,

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home